Junis nya projekt

Vågar ni er på en gissning om vem Juni har börjat pärla?

En fågelholk till !

Juni har gjort den här underbara fågelholken i skolan alldeles själv. Den matchar Ervins fågelholk jättebra. Vi får hänga upp den så att fåglarna har något att kura i under vintern.

Första läxan

Juni och de andra barnen i hennes klass hade längtat efter att få hemläxa och de fick sin första läxa i måndags till idag. De skulle hem och leta efter saker som börjar på A och ta med dem till skolan nästa dag. Juni tänkte så det knakade.

Juni och Ervin var länge inne i sitt rum och till slut kom de in till mig med en hel hög av grejor. Några av dem började inte på A, som Handduk och Halsband men det är ju inte lätt med H som egentligen bara är en utandning. De andra sakerna var en Apa, en Anka och en liten plastfigur av prinsessan Askungen. Mycket smart! Men så hade hon en McDonalds-leksak också som är en liten Nemo-fisk inne i en kula som skall likna sjögräs. Vad är det då? frågade jag och Junis svar förbluffade mig… Anemon, sa Juni helt självklart.

En kompis

Det är något visst med Juni. Jag letar ord för att beskriva vad jag menar med detta påstående men det närmaste jag kommer på är genuin. Både hennes pappa och jag har förundrats över hur stort hennes hjärta är, det finns inga gränser.

Juni har en vän som är olik dem hon har i skolan. Den här kompisen har ett handikapp som tycks vara osynligt för Juni trots att det är så uppenbart för en vuxen som mig. Juni gosar med sin kompis, talar tålmodigt med henne och lyssnar lika tålmodigt. Det är så härligt att se. Den lilla kompisen strålar och skrattar förtjust när hon träffar Juni. Hon säger Junis namn och kramas och pussas. Ovärderligt!

Jag skulle kunna skriva mycket mer men gör inte det av hänsyn till kompisen och hennes familj.

Älskade Ervin

Jag gillar dig mamma. Jag tycker att du är bäst för mig. Sa Ervin bara så där, alldeles nyvaken.

Löständer

Aj, aj… Mina löständer! Sa Juni när hon åt nybakta baguetter till frukost.

The story of prinsess-tavlan…

Juni var 4½ då hon fick ett startset med photopearls i julklapp.

I startsetet finns rörpärlor i 30 olika färger, fyrkantiga pärlplattor och ett dubbelsidigt klisterark. Det finns också en skiva med ett program på som pärlifierar bilder och alltså översätter en digital bild till ett mönster i dessa 30 olika färgerna. Det liknar ett korsstygnsprogram.

Eftersom Juni älskar Disney-prinsessorna letade vi upp en fin bild av dem på nätet och så pärlifierade vi den. För att få bilden så detaljrik som möjligt gjorde vi den stor. En fyrkantig pärlplatta är för 900 pärlor och Junis tavla skulle bli 6 pärlplattor bred och fyra plattor hög. Alltså 21 600 pärlor. Vi skrev ut mönstret i färgprickar för att Juni skulle kunna se hur tavlan skulle se ut. Planschen satt uppe vid köksbordet så att hon hela tiden skulle kunna titta på den för att se var i tavlan hon pärlade.

Vi skrev ut mönstret med färgerna översatta i siffror så att det skulle bli lättare att följa. Mamma satte ihop mönstret till ett häfte. Här har Juni börjat på Snövits liv. För varje pärla hon lägger så ritar hon över siffran i mönstret med blyerts.

En stolt Juni har pärlat de fyra första plattorna. Vi har satt ihop dem tillfälligt för att kunna se hur fint det blir. Plattorna pusslas ihop med små flärpar så att de sitter perfekt.

Programmet som gjort mönstret gör lite som det själv vill och så vill inte alltid mamma. Rosen i Snövits hand var så otydlig från början att det inte gick att se vad det var. De vita fälten vill pytsa ut ljusgula pärlor här och där. Därför har mamma ändrat lite i efterhand. Till exempel har Jasmines tiara och Snövits diadem förstärkts.  Här nedan har pärlorna ännu inte klistrats på klisterarken, så det är förstås väldigt nervöst att hantera dem.

Ett och ett halvt år tog det för Juni att pärla de 24 pärlplattorna. De fick sättas upp på klisterarken var för sig och blev till ett stort pussel. Vi valde att göra en olikformad tavla istället för att göra den fyrkantig och det blev lite pill med att skära klisterarket efter pärlorna men bra blev det.

När det var dags att montera dem samman satte vi fast dem igen på pärlplattorna och fogade samman dem med pusselflärparna. Hade vi istället försökt att montera dem en och en hade det garanterat blivit skarvar mellan de olika plattorna. Särskilt viktigt när det handlar om en sådan stor tavla förstås.

Till slut låg de där allihop och det var dags att ta bort tejpens skyddspapper. Alla barnen låg och sov så att mamma och pappa kunde få jobba i fred. Mamma hade haft ont i magen i flera veckor inför den här prövningen. Tänk om något gick snett.

Sakta framträdde mönstret.

Mamma och pappa är så stolta över Juni och allt hennes jobb med den vackra tavlan. Alla de små pärlorna som pillats dit med hennes flinka fingrar.

I bakgrunden ligger plexiglas-skivan som alltihop skall monteras på. Innan vi drog bort skyddspapperet från pärlplattorna så hade vi lagt plexiglaset ovanpå och ritat ut var pärlorna skulle hamna. Det hade varit svårt att få allting rakt och fint annars. Vi testade oss fram och övade också på hur vi skulle sänka ned plexiglaset. Det behövdes verkligen övning eftersom vi var väldigt nervösa.

Vi valde att montera tavlan på plexiglas istället för på en skiva för att pärlorna skulle stå ut från väggen på ett snyggt sätt. Plexiglasskivan har skyddsplast på båda sidor. Vi tog bort skyddsplasten från den ena sidan där vi skulle klistra upp tavlan och lät den andra skyddsplasten med de utritade konturerna vara kvar. På så sätt kunde vi se att vi hamnade rätt. Nu fanns det ingen återvändo.

Vi var förvånade över hur smidigt och lätt det gick.  Vi som hade våndats så. Det blev perfekt.

Nu kunde vi dra bort skyddsplasten från plexiglaset. Äntligen var tavlan klar!

Här nedan är Juni och hennes tavla i ett reportage i Bohusläningen.