Fotavtryck i sten

Igår blev killarna färdiga med att fylla i ristningarna i den första hällen. Det är fantastiskt att äntligen få se det så som dessa killarna ser dem med vana ögon. Högst upp på hällen fann de tre människogestalter som tidigare inte hittats.

20130822-185206.jpg

20130822-185216.jpg

Den gamla eken älskar barnen att klättra i och nedanför syns hällristningar som killarna har märkt konturerna på. Ni kan se flera fotpar och dessa har väckt särskilt mycket nyfikenhet hos mig. Antagligen för att fotavtryck har en så speciell plats i mitt liv.

20130823-213049.jpg

För ett par år sedan gjorde jag denna affisch med fotavtryck från för tidigt födda barn som skickats till mig. Varje fotavtryck är unikt och fantastiskt. För de barn som aldrig fick växa upp blir fotavtrycken bland de käraste minnessaker en förälder kan ha. Jag tittar ofta på mina barns fotavtryck och försöker förstå att de var så otroligt små. Nelias och Liljas fotavtryck är bara fyra centimeter långa. Ni ser dem i mitten på tredje raden.

20130823-210814.jpg

Jag började prata med Fältarkeolog Tommy om alla de fotparen som finns ristade i hällarna. Han tror att fotavtrycken definitivt är gjorda efter unika fötter och inte är scabloner. Det är ingen som vet varför de ristade fotavtryck. Fotavtrycken är ganska små och av olika storlek. Alla på den ena hällen var mindre än mansfötter och några var små som efter barn. Ett par såg ut som efter en tvååring. Då fick jag en känsla av att det handlade om någon slags minne. Kanske efter de som dött, kanske då något särskilt hänt. Nuförtiden ritar vi streck på väggen efter hur barnen växer sig längre. Jag kan inte särskilt mycket om hällristningar men jag fick också en känsla av att kvinnor likaväl gjorde hällristningar som männen. Hade jag levt i en tid då det inte fanns kameror eller penna och papper så hade jag velat föreviga mina barn och i vår familj så är det jag som står för förevigandet.

Tänk om bergen kunde tala.

Annonser

4 comments on “Fotavtryck i sten

    • Detta är lite av en test av killarna från Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar. De vill gärna höra vad andra tycker. De tror att kulören kan vara en fördel för människor med färgblindhet eller t.ex. starr. De tycker också att den gula kulören smälter in i naturen.
      Vad tycker du?

      • Jag tycker att det är tydligare, faktiskt. Det där med rött sitter i för att man är van att se både hällristningar och runstenar ifyllda med rött.

        En god vän till mig som är arkeolog har berättat att man inte vet ifall ristningarna var färglagda från början, så det finns ju ingen möjlighet att veta hur de upplevdes av samtiden.

        Men jag gillar det gula, helt klart!

      • Killarna berättade för mig att ristningarna lyste vitt när de var nyhuggna i åtminstone några år.

        Skickat från min iPhone

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s