Första läxan

Juni och de andra barnen i hennes klass hade längtat efter att få hemläxa och de fick sin första läxa i måndags till idag. De skulle hem och leta efter saker som börjar på A och ta med dem till skolan nästa dag. Juni tänkte så det knakade.

Juni och Ervin var länge inne i sitt rum och till slut kom de in till mig med en hel hög av grejor. Några av dem började inte på A, som Handduk och Halsband men det är ju inte lätt med H som egentligen bara är en utandning. De andra sakerna var en Apa, en Anka och en liten plastfigur av prinsessan Askungen. Mycket smart! Men så hade hon en McDonalds-leksak också som är en liten Nemo-fisk inne i en kula som skall likna sjögräs. Vad är det då? frågade jag och Junis svar förbluffade mig… Anemon, sa Juni helt självklart.

En kompis

Det är något visst med Juni. Jag letar ord för att beskriva vad jag menar med detta påstående men det närmaste jag kommer på är genuin. Både hennes pappa och jag har förundrats över hur stort hennes hjärta är, det finns inga gränser.

Juni har en vän som är olik dem hon har i skolan. Den här kompisen har ett handikapp som tycks vara osynligt för Juni trots att det är så uppenbart för en vuxen som mig. Juni gosar med sin kompis, talar tålmodigt med henne och lyssnar lika tålmodigt. Det är så härligt att se. Den lilla kompisen strålar och skrattar förtjust när hon träffar Juni. Hon säger Junis namn och kramas och pussas. Ovärderligt!

Jag skulle kunna skriva mycket mer men gör inte det av hänsyn till kompisen och hennes familj.